Arkivet och vanliga frågor

Förutom den sorg som finns när någon avlider, uppstår det en hel del praktiska frågor som måste lösas. Här vill vi ge lite råd och hjälp. Vid dödsfall i hemmet, kontakta jourhavande läkare.

Kontakta en begravningsbyrå, som kan hjälpa till med råd om hur man går till väga.

Har den avlidne, muntligt eller genom skriftligt förordnade, framfört sina egna önskemål om hur begravningen skall gå till bör detta så långt det är praktiskt möjligt respekteras.

När de anhöriga träffar begravningsentreprenören behandlas oftast följande:

• Begravningsceremoni
• Officiant (präst, borgerlig eller annan)
• Plats och tidpunkt för begravningen
• Jordbegravning eller kremationsbegravning
• Gravplats
• Minnesstund (Samling efter begravningen med förtäring)
• Dödsannons
• Sång och musik.
• Val av kista och urna
• Blommor
• Gravsten eller inskription på befintlig sten
• Pris (Vi lämnar alltid en skriftlig prisuppgift)

Hur mycket en begravning kostar beror på dess omfattning. Kostnaderna grundas på val av varor och tjänster såsom

• Döds- och tackannonser
• Blommor
• Förtäring i samband med minnesstunden
• Solister
• Transporter
• Begravningsbyråns arbetskostnader
• Kista
• Urna

Kontakta oss så översänder vi vår prislista och några prisexempel.

Kostnaderna för begravningen betalas av dödsboet.
Om det saknas tillgångar i dödsboet, eller om dödsboets tillgångar inte räcker till, betalar kommunen en begravning i enlighet med en av dem fastställd norm.
Ansökan om bidrag till begravning måste de efterlevande själva göra hos kommunen, så kallad dödsboanmälan.
Om de efterlevande vill ordna en begravning som innehåller sådant som går utöver den fastställda normen får de själva bekosta den delen.

Om man är osäker på om dödsboets tillgångar räcker till för att betala begravningen och de eventuella övriga räkningar som finns i samband med dödsfallet skall man inte göra några betalningar alls. De tillgångar som finns i dödsboet skall i första hand användas till att betala begravningen och det som hör därtill.
Begravningsbyrån kan hjälpa till att reda ut de ekonomiska frågorna.

En begravning är personlig, både med avseende på den avlidne som är huvudperson för sista gången, men också för de efterlevande.

Om det läggs ned omsorg vid planeringen av en begravning och låter alla som stod den avlidne nära få komma till tals när begravningen skall förberedas, även barn och ungdomar i familjen, kan begravningen bli det fina avsked som som önskas.

Som anhörig vet man oftast inte vilka alternativ som finns. Därför är det vår uppgift att på bästa sätt hjälpa till med planeringen och ge goda råd baserade på vår erfarenhet och kunskap.

Erfarenheten visar att man sällan ångrar det man gjorde, men ofta det man inte gjorde. En erfaren och kunnig begravningsbyrå är en garanti för att begravningen verkligen blir så bra som möjligt inom de ramar man tänkt sig och med de förutsättningar som finns.

Begravningen kan ibland förväntas bli så ansträngande att man vill hålla den inom familjen eller bara med de allra närmaste vännerna. Tänk då noga efter, så att inte någon som gärna vill gå på begravningen utestängs. Det är viktigt att ge släkt, vänner, skolkamrater och kollegor det tillfälle till avsked som en begravning innebär.

Att genomföra och delta i minnestund kan vara bra i sorgearbetet. Direkt efter begravningsceremonin har de flesta ett behov av att samlas och minnas den avlidne tillsammans. Det ger också ett tillfälle att prata med släkt och vänner som man annars kanske inte skulle träffa. Att var och en går hem till sitt direkt efter ceremonin känns ofta inte rätt vid en så viktig händelse som en begravning.

Vid minnesstunden kan man ordna ett minnesbord där man lägger ut minnesadresser och kanske ställer fram ett fotografi på den bortgångne.

Den konventionella klädseln har i viss mån ändrats. Den förr så vanliga svarta kostymen har gett rum åt en bredare valmöjlighet till begravningsgästen. Det vanligaste är att man följer en mörk nyans i sin basklädsel med inslag av vit skjorta och eventuell mörk slips. Vit slips används oftast bara av de som kände den avlidne närmast.

De anhöriga kan ha synpunkter på om det ska vara konventionell klädsel eller ljus klädsel. Ljus klädsel innebär även det en diskret vårdad klädsel. Begravningsgästen anpassar sig efter familjens önskemål och i respekt för den avlidne.

Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill hedra den avlidne och visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den avlidnes arbetsplats.
Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.
När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Konflikter gör oftast en svår situation ännu svårare, så visa varandra överseende och generositet. Det är vårt råd om det förekommer oenighet om sådant som rör begravningen.
Finns det problem som inte kan lösas är det klokt att tala med oss.
Vi har erfarenhet av hur man löser olika frågor och vi kan förmedla kontakt med andra som kan hjälpa till och medla.
Nedan följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap:
”3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen. Lag (1991:496).
4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.”

Kyrkogårdsförvaltningen kan också frivilligt medla om tvisten rör annat än kremering eller gravsättning.

Den vanligaste orsaken till frågan beror på att den avlidne önskat bli nedgrävd eller utströdd i en minneslund. Kanske den avlidne av omtänksamhet om de efterlevande trodde att en skötselfri grav var det bästa för dem. De efterlevande skulle dock hellre se att gravsättningen skedde i en grav. Ibland finns det också redan en lämplig grav i släkten eller i familjen.
Om den avlidnes önskan skapar oro och tveksamhet hos de efterlevande bör man försöka tolka vad som låg bakom önskemålet. Den avlidne kan genom sitt önskemål ha velat underlätta för de efterlevande och göra det lättare för dem att fatta beslut. Om så tros vara fallet borde man rimligen vara löst från den avlidnes önskan, om denna önskan haft motsatt effekt för de efterlevande.
Är det däremot förstått att den avlidne skulle ha vidhållit sin önskan även om den gjorde de efterlevande ont, skall den avlidnes önskan följas om det är möjligt.
Här följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:
”1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.”

Enligt begravningslagen skall gravsättning eller kremation ske inom två månader från dödsfallet. Man bör dock inte i onödan dröja allt för länge med begravningen. Det känns ofta rätt att ordna begravningen så snart som möjligt, men å andra sidan skall man heller inte ha för bråttom. Då kanske man som efterlevande varken hinner förstå att den avlidne verkligen är död eller förmår ordna begravningen på ett sätt som man skulle vilja.

Den vanligaste tiden mellan dödsfall och begravning i Stockholmsområdet är 2 -3 veckor.
Ibland kan det gå att ordna en begravning tidigare och ibland kan väntetiden bli längre.
Om väntetiden blir längre beror det oftast på att man har önskemål om en speciell officiant eller att man har valt en viss kyrka. En del kyrkor och kapell är mer bokade än andra.
Blir väntetiden för lång kan vi oftast föreslå alternativ både gällande officiant och förrättningslokal.

Om den avlidne har gått ur Svenska Kyrkan eller aldrig tillhört den, har man ingen rätt till begravningsgudstjänst, det vill säga begravningsceremoni enligt Svenska Kyrkans ordning.
Det innebär att man inte har någon rätt att få ha begravningsceremonin i kyrkan och ingen rätt till präst eller kyrkomusiker.
Däremot har man rätt till en grav på kyrkogården eller begravningsplatsen liksom rätt till allt som har med kremation och gravsättning att göra.
Även om man inte tillhör Svenska Kyrkan betalar alla en begravningsavgift via skattsedeln som normalt täcker kostnaden för upplåtelse av ceremonilokal, kremation, gravöppning och upplåtelse av grav under 25 år samt vissa transporter.

Det förekommer att den som lämnat Svenska Kyrkan ändå har haft en kristen livsåskådning och därför önskat en kyrklig begravningsgudstjänst. Ibland kan det vara möjligt att tillgodose den avlidnes önskan, men olika präster har olika uppfattningar om lämpligheten med att någon som inte tillhör Svenska Kyrkan ändå begravs i kyrkans ordning.
Därför får man i varje specifikt fall höra med den församling där man önskar att begravningen skall ske. Dödsboet får då betala en avgift till församlingen för präst, organist, vaktmästare och kyrkolokal.

Själva begravningsceremonin kan ske i princip var som helst. Den kan vara kyrkan eller kapellet, i hemmet, i trädgården, vid stranden, vid graven, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Det går naturligtvis inte att ordna begravningen på en plats där den väcker allmänt anstöt.
Vad gäller gravsättningen av stoftet eller askan finns dock regler. Ett stoft får endast begravas på en enskild eller allmän begravningsplats. För aska finns möjlighet, efter tillstånd från Länsstyrelsen, till utströende över öppna vatten eller naturmark. Vi hjälper till med en sådan ansökan. Tillstånd medges normalt aldrig för utströende på villa- eller fritidstomt, allmän plats och liknande.

Det finns inga formella hinder mot begravning i öppen kista -vare sig under ceremonin eller vid gravsättningen. Öppen kista är dock ovanligt i Sverige varför det är bäst att alla inblandade är informerade och väl förberedda. Det gäller såväl präst, vaktmästare och kyrkomusiker som begravningsgästerna.

Begravningsavgiften är en årlig avgift som beräknas efter den kommunala beskattningsbara inkomsten och betalas av alla, även de som inte tillhör Svenska kyrkan. För den som tillhör Svenska kyrkan ingår begravningsavgiften i regel i kyrkoavgiften. På beskedet från Skattemyndigheten om den slutliga skatten anges hur stor begravningsavgiften är.

Begravningsavgiften används till att betala förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna, det vill säga landets begravningsverksamhet, och betalar bland annat för:

• personal, lokaler och maskiner
• gravsättning
• sköta om vissa transporter
• kremering
• tillhandahålla lokaler både för religiösa och icke religiösa begravningsceremonier
• anlägga och vårda kyrkogårdar och begravningsplatser
• tillhandahålla gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats

För den som tillhör Svenska kyrkan är också begravningsgudstjänsten normalt kostnadsfri, antingen denna äger rum i den egna församlingen eller i någon annan församling.
Den som tillhör en annan kyrka (eller samfund) får vända sig dit för upplysningar om kostnaderna. För den som inte tillhörde någon kyrka (eller samfund) alls får de efterlevande själva ordna så kallad borgerlig begravning eller avstå från att ha någon ceremoni.
Normalt hålls begravningsgudstjänst i Svenska kyrkans ordning endast för den som vid dödsfallet tillhörde kyrkan.

Enligt begravningslagen ska alla gravsättas. Om det inte finns någon anhörig eller närstående som ordnar med begravningen gör kommunen det.

Bouppteckningen är en uppteckning av den avlidnes och eventuell make/makas tillgångar och skulder och skall göras snarast efter dödsfallet, dock senast efter tre månader.
Bouppteckningen skall inlämnas till Skatteverket inom en månad efter upprättandet.

En bouppteckning ska förrättas av två kunniga och trovärdiga gode män som ej får vara dödsbodelägare, efterarvinge eller ombud för någon av dem.

Till bouppteckningsförrättningen skall legala arvingar, universella testamentstagare och efterarvingar kallas. Efterlevande make och sambo skall alltid kallas oavsett om han eller hon är dödsbodelägare.

I stället för bouppteckning kan man under vissa förutsättningar göra en så kallad dödsboanmälan. Det kan ske om den avlidnes tillgångar inte räcker till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Ingår fastighet eller tomrätt i boet måste bouppteckning göras. Ditt kommundelskontor hjälper dig med dödsboanmälan.

En registrerad bouppteckning har flera funktioner.

1. Legitimitetshandling som utvisar vilka som är dödsdelboägare (bl.a. vid ansökan om lagfart)
2. Underlag för arvsskifte
3. Underlag för fordringsägare att bevaka sina fordringar på dödsboet.
4. Underlag för bedömande efterarvingarnas rätt (det vanligaste exemplet är gemensamma barn eller syskon/syskonbarn till den först avlidne maken).

Om någon avlider utan att efterlämna make/maka

1
Den avlidnes barn. Om något barn avlidit, träder dess eventuella avkomlingar in. Omyndiga delägare representeras av förmyndare eller god man.

2
Föräldrar, om den avlidne inte efterlämnar avkomlingar. I avliden faders/moders ställe ärver hans eller hennes barn det vill säga hel- eller halvsyskon till den avlidne; i avlidet syskons ställe träder dess avkomlingar in.

3
Farföräldrar och morföräldrar, om den avlidne inte efterlämnar någon arvinge enligt tidigare punkter. Är någon av dem död kallas istället hans eller hennes barn det vill säga den avlidnes farbröder, fastrar, morbröder och mostrar. Kusiner och övriga släktingar är uteslutna från arv.

4
Efterlevande sambo har inte automatisk arvsrätt.

5
Allmänna arvsfonden, om den avlidne saknar arvsberättigade släktingar och testamente ej finns.

Den avlidnes maka ärver hela kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt, med undantag för så kallade särkullbarns, det vill säga den avlidnes barn som inte är gemensamt med den efterlevande maken, arvsrätt. De har rätt att få ut sitt arv omedelbart.
Den efterlevande maken har dock alltid, om egendomen räcker till, rätt att som arv efter den avlidne få ut så mycket att detta, tillsammans med vad som tillhör den efterlevande makens som enskild egendom och vad som tillfaller den efterlevande maken genom bodelning och testamente av den avlidne, motsvarar fyra basbelopp vid tiden för dödsfallet.
Om det som den efterlevande maken har rätt att behålla enligt basbeloppsregeln inkräktar på ett särkullbarns arvsrätt så blir särkullbarnets rätt till arv uppskjuten. Särkullbarnet blir då i motsvarande mån efterarvinge.

Den avlidnes och den efterlevande makens gemensamma barn får ut sitt arv först efter båda föräldrarnas bortgång. (Dessa barn är så kallade efterarvingar.)

Om den avlidne saknar barn erhåller den avlidnes släktingar enligt punkt 2 sitt arv först sedan den efterlevande maken har avlidit. (Dessa släktingar är så kallade efterarvingar.)

Sambo kan har arvsrätt i bostad och bohag införskaffat för gemensamt boende.

Testamente är ett ensidigt förordnande varigenom en person förfogar över sin kvarlåtenskap för dödsfalls skull. För testamente uppställs vissa formkrav. Testamentet måste vara skriftligt och undertecknat av testatorn i närvaro av två ojäviga testamentsvittnen. Testamentsvittnen måste vara närvarande samtidigt och de skall känna till att det är ett testamente de bevittnar.

Ett samboavtal är ett avtal där samborna eller blivande samborna, kommer överens om att sambolagens regler om bodelning inte skall gälla mellan dem utan vardera parten behåller sina tillgångar vid en separation. Det kan t.ex. vara aktuellt om man äger olika andelar av en bostad och man vill vara säker på att den delas i enlighet med ägandet vid en eventuell bodelning.
Sambolagens regler om bodelning omfattar endast bostad och bohag som anskaffats för gemensamt bruk. Som samboegendom räknas inte egendom som i huvudsak används för fritidsändamål eller t.ex. bil.

Äktenskapsförord är ett avtal mellan makar, eller blivande makar, i vilket de bestämmer att viss egendom eller all egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem ska vara dennes enskilda egendom. Äktenskapsförord kan även omfatta all den egendom makarna skaffar sig i framtiden liksom avkastning av egendomen.
Båda makarna måste vara överens innan handlingen upprättas och handlingen skall registreras hos Skatteverket.

Gåvor av viss karaktär kräver att ett gåvobrev upprättas för att gåvan skall vara giltig. Det krävs t.ex. att det upprättas ett gåvobrev om man vill ge bort en fastighet. Utan skriftligt gåvobrev kan gåvotagaren inte få lagfart på fastigheten. I gåvobrev kan gåvogivaren även ställa villkor att t.ex. gåvan skall vara mottagarens enskilda egendom eller att givaren skall äga nyttjanderätt till gåvan.
En gåva mellan makar måste registreras hos Skatteverket.

Bodelning under bestående äktenskap kan göras för att åstadkomma en utjämning av ägandet redan under bestående äktenskap t.ex. att överföra en del av fastighet. Bodelningen måste föregås av en anmälan till Skatteverket. Egendom som make erhåller i bodelning förblir giftorättsgods.